your new bff (you'll never be alone again)

Framåt tre vinglade jag hem längs med Köpingsvägen, snöigt var det och det gick trögt men jag var rätt glad och förvånad eftersom jag mötte tre personer som var på väg åt motsatt håll sådär mitt i natten. Inte i sällskap heller utan en och en med händerna i fickorna och blicken i snön. Jag kom hem och var mitt tystaste (inte så tyst kanske) och somnade gjorde jag och vaknade med så småningom och inte alltför sent. Duschade och satte på mig kläder, inte tights och skjorta bara utan jeans till och med, sådant jag bara har på mig om jag ska någonstans. Trots att jag är trött och har halsont har jag uträttat saker och ting, skickat in skrivuppgiften för litteraturkursen och skottat garageuppfart och parkeringsplats, två timmar tog det nog och det var tungt och svettigt men ändå skönt. Det är så tyst när det snöar. Varför är det så? Nu saknar jag min M. Puss hej!