your new bff (you'll never be alone again)

B I: Hela året sparade du kaffepåsar så att vi kunde få dem fyllda med växel, guldpåsar för de skimrade sådär vackert varmt när man var liten. Du hade stora händer och var kraftigare än morfar, fast morfar var ju säkert smalare än vanligt också mot slutet av sin sjukdom. Du hade stora tjocka glasögon och ett varmt skratt, nästan lite hest, särskilt minns jag en gång när vi spelade kort du och jag och A och A slog mig på skoj på fingrarna när jag tänkte ta ett kort fast det inte var min tur. Då skrattade du sådär. Vi spelade vändåtta. Några gånger vet jag var vi uppe i din lägenhet med, en gång när vi skulle bjuda dig på middag hemma hos mormor. Du hade horn på väggarna från djur du skjutit och ibland bjöd du oss på godis. Jag minns att jag brukade tänka att du liksom satt hemma och väntade på de där tillfällena, att du egentligen inte hade så mycket bättre för dig och jag hoppades på något sätt att vi kunde innebära ljuspunkter för dig. Ibland på jularna var det nog du som gömde dig bakom masken. Och så blev du äldre (och jag med) och stängde in dig mer eller mindre och mormor sa att du inte ville träffa någon längre och så blev det så att du gick bort nu häromdagen. Jag vet att det var längesen vi sågs sist, de senaste åren hade du nog inte känt igen mig ens men jag vill att du ska veta att jag känner mig konstigt tom. Du var som en extramorfar och jag vet när jag var liten hur jag längtade efter att du skulle komma och äta middag, spela kort och kaffepåsarna med pengar var bara en bonus. När jag kommer till himlen (eller var man nu hamnar) så hoppas jag att vi kan ses igen, och morfar med, hälsa honom från mig, så vi kan spela kort tillsammans alla tre och jag har kanske med en påse mynt som du kan spela av mig. Mycket kärlek.