TURNING
Vred ut och in i säkert tre timmar innan sömnen lade sig över mig igår och tankarna vandrade mellan allt jag måste göra (fast det inte är sådär fasansfullt överhängande) och allra värst är det de gånger du redan sover med ryggen till som inatt. Jag ville krypa intill men du var alldeles för varm och våra kroppar klistrade och jag tänkte på seminareprotokoll, dricka vatten, skriva brev, ringa mormor och packa (vad ska jag ta med), lypsyl, vårdcentralen, preventivmedel, c-uppsatsen, gå på toa, missilbreven, tv-program... När jag tillslut somnar ringer din klocka (snooze) och så är det samma sak igen för att inte tala om när du lämnar mig på morgonen och jag vet att jag får sova minst en timme till men det går bara inte. Nu är jag hur seg som helst och har lovat mig själv att vi ska lägga oss samtidigt inatt. Ta mig med. Puss hej.
