ONCE
Det är lite konstigt hur något man en gång så självklart var en del av halkat efter och inte hunnit med (eller tvärt om, sprungit om en, hunnit ifrån). Man undrar varför och hur men sörjer inte nödvändigtvis, kanske bara förvånas över hur det kan bli och hur snabbt det kan gå. Men idag står allting still. puss.
Kommentarer
Trackback
