Hektisk men fin dag. P och jag tog en tripp till Hälla först fr blomster- och ljusstakinköp och sedan till Stenby och Coop. Altid lika trevligt att ha sällskap med denna donna. Sedan hem och plantera, baka och fixa. Två sorters cupcakes, broccoli- & fetaostpaj med pinjenötter och pastasallad och dukning och sådär. Viid sex kom flickorna med S som skulle på friskisträning och strax efter kom Ms föräldrar med sin hund och A med bebisen och sin hund. Fullt hus med andra ord. Den ena kissen passar på att strutta runt och visa upp sig lite extra medan lillkissen håller sig undan. Han är inte så mycket för barn och hundar och inte så mycket för att fjäska heller. Nu ska jag kolla sista delen av Let's Dance och hålla tummarna för L. Ger dig Britney också för att M kom och ville se videon/höra låten. Imorgon blir det Örebro med N och A (men deppar lite för att inte P kan)! Puss hej!
Det är helt sanslöst hur gott det är med våfflor! Jag dog lite för varenda tugga men nu kan jag knappt röra mig för att jag är så jävla övergödd, nu behöver jag inte äta på några dagar. Idag har det varit så himla fint väder och hela dagen satt jag och Å på balkongen och markerade viktiga saker ur intervjuerna, drack ramlösa och solade. Härligt härligt! Å åkte strax efter tre, jag softade framför Bevan, sen kom M strax innan fem och G 2o minuter senare. Medan M tränade styrde jag och G tomatsoppa och våffelsmet. Jag ringde A också och värmde upp för helgen. Och nu har jag alltså ätit och är så sjukt mätt att ja jag vet inte vad. M tar hand om disken och det var ju gulligt kan man tycka. Det tycker jag med lite men mest tycker jag att det var på tiden. Puss hej!
När jag tittar ut mot gården snöar det men ut mot gatan skiner solen och sedan tvärt om och när solen ligger på luras man lätt till gott humör men i själva verket är det vinter för igår kväll var jag tvungen att skrapa rutorna och jag vet en som var tvungen att göra det i morse med. Aprilväder i mars. Rälsen mellan Eskilstuna och Västerås är lika uppsliten som ett nykrossat hjärta och ersätts med buss vilket leder till att jag drabbats av hittepåsjukan och inte kan (inte vill) ta mig till skolan imorgon och delvis handlar det om prioriteringar med men det var droppen som fick bägaren att rinna över. Idag har jag markerat det som sagts av relevans med rosa och gula pennor och gjort blyertsantckningar i marginalen. Uppsatsskrivande är ingen dans på rosor har det visat sig. Ikväll åker M på hocke med sin pappa och jag och katterna får lugn och ro, det blir väl medelpass och rester till middag och en del dåig tv antar jag. Puss hej!
Nu är det måndag igen och kanske har du märkt att jag precis som Blondinbella ibland tar ledigt över helgen med mina blogginlägg. Det är för att jag känner att bloggandet liksom håller på att ta över mitt liv och jag känner mig lite kvävd och jag älskar ju bloggen och er mina gulleläsare men jag måste ju också få ledigt ibland. Närå. Det bara råkade bli så. Helgen har varit himla lugn. I fredags hade jag och N en toppendag, hon kom hit och åt cupcakes (det tog en halvtimme att ta sig igenom en och sockerpärlorna studsade över golvet) och sedan läste vi lite tjejtidning och sådär. Sen tog vi cyklarna i solen (och blåsten) till Brödet och Fiskarna och fyndade! Sen cyklade vi förbi N och jag spanade på det nya fina slarvjobbet (inte för att jag ser så mycket skavanker men N säger att de finns där) och hon hämtade träningskläder och så bar det av till Friskis och dansen. Jag försökte förklara att jag på något dumt sätt alltid känner mig hämmad på dansen men N sa att jag skulle släppa loss och tänka att jag var Amy Diamond (alltså inte den ritkiga utan en brud på dansen som vi brukar kalla det) och jävlar det gick mycket bättre än vanligt! Gjorde bara lite ont i armen. Sen blev det Coop Extra för fredagsgodis och när jag kom hem köpte jag och M pizza och tittade på Let's Dance. I lördags var vi på S handbollsmatcher och sen hos A och bebisen som fyllde fyra månader igår och sedan blev det hasselbackspotatis, snitzel och cupcakes på hemmaplan. Söndagen var en riktig skitsöndag, vi städade lite, tvättade och handlade (men åt god pastagratäng) och idag har jag pluggat sedan nio, nu tog jag en liten paus för det här. I helgen ska jag och N till A! Puss hej!
Låten är till en av världens finaste tjejer (P), inte för att hon tycker om den utan för att jag tycker om henne och jag tror hon kommer kunna gilla den så småningom (videon är lite speciell, du kan ju bortse från den). Lot's of love.
För dig som inte har lust att läsa en lång och tråkig text, dagen i bilder: Puss hej!
Igår kväll tog jag bilen till P (lillebror hade träning) och direkt blev det promenad för att försökra mig om bästa vägen till dagens barnmorskebesök. När vi kommt till Hemdal tänkte vi att vi går väl lite till och helt plötsligt (40 minuter senare) var vi så gott som ute på Hälla fast vi trodde vi gått åt helt annat håll. Efter ca 75 minuter hade vi i allafall återvänt till värmen med både smottihe, pistage och cashew. Sen blev det TVtitt (nya fina TVn) och temys. FAB! Sen tog jag bilen hem och läste ut sista ungdomsboken (not so good) och sov (not so good) och vaknade med tio minuters marginal innan klockan skulle ringa alltså ca 05.50. Hu. När man ska till barnmorskan eller doktorn eller tandläkaren blir man plötsligt så himla medveten tycker jag om hur man ser ut och hur man tar hand om sig själv och det gillar jag inte! Jag cyklade härifrån vid halv åtta och var på plats, hrm, tjugo i åtta. En härlig tidsrymd att fördriva på tjugo minuter alltså. Till råga på allt var ju hela vårdcentralen tom så jag kröp ihop i ett hörn med en Damernas Värld där på barnmorskeavdelningen och log generat så fort någon gick förbi. Det kändes som att bli ertappad i en affär efter stängning typ. Sen kom i allafall barnmorskan och jag klarade av både lokalbedövning, snitt, utdragande, undersökning och djuplodande samtal. Fick cerazette utskrivet och cyklade lycklig som ett barn mot coop för att handla. Jag känner mig sällan så lättad som när jag varit hos barnmorskan. Nu behöver man inte dit på ett år (så länge inget händer). Dessutom sken ju solen och fåglarna kvittrade och armen kändes knappt alls! Till coop kom jag strax innan nio men insåg rätt snabbt att apoteket inte öppnade förrän tio. Så jag strök runt inne i affären som en vilsen katt i nästan en timme, sen gav jag upp, betalade för mina grejer (bland annat en jävla skittidning som jag uppenbarligen blev svag för ett kort ögonblick) och åt en banan på en av pensionärsbänkarna. Apoteket öppnade, jag hämtade mina pillzen och cyklade hemåt. Innanför dörren ringde Å, hennes söner var sjuka båda två så vi sitter var för sig både idag och imorgon. Jag åt en avokado och ett par knäckemackor och bakade cupcakes. Det är trist att man ska sleva i sig så mycket av smeten/frostingen så man är trött på skiten innan bakverken ens är klara. Dessutom är dt praktiskt taget omöjligt att garnera snyggt med chokladfrosting. Hur man än gör ser det ut som hundbajs. Nu ska jag skriva klart intervjun. På allvar. Kom och fika om du har lust! Puss hej!
Idag har jag varit ungefär 140 gånger så effektiv som igår. Jag har transkriberat halva intervjun (som jag iofs skulle blivit klar med igår), plockat iordning, tränat, diskat, dammsugit och vikt våra sex kassar med ren tvätt som stått sedan måndags kväll (vilket är ovanligt kort tid). Nu är det så att M har inte kommit hem än och jag ar ingen aning om hur det blir med mate eftersom jag inte vet när han kommer. Helst av allt skulle väl en pizza sitta fint eftersom jag bara ätit fil och shake idag men det går ju inte an mitt i veckan! Nä det blir nog den där pulversoppan jag lagt fram på diskbänken eftersom det går fort och jag ska ju iväg till gulle-P ikväll. Dessutom har vi en ny fin ost att ha på knäckebrödet och innerst inne tänker jag vad som helst bra inte nudlar. Jag är sådär trött du vet efter städning och träning och allt sittande vid datorn. Jag och P ska förresten gå på upptäcksfärd på jakt efter en smidig väg till vårdcentralen imorgon. Inte så sugen på att virra runt halv åtta på morgonen. Nu kom M. Puss hej!
Tre (3) goda nyheter: 1) R lever. Han satt på jobbet och käkade lunch när jag skickade sms. Det var ju skönt. 2) Träningen igång igen! Jag körde slut på mig så jag var nära att kräkas på väg ut till bilen. Orkade alla armhävningar och hela plankan och ja, ALLT! Kortet är alltså påfyllt tre månader framöver och jag hade bara lite känningar i vänsterarmen. 3) Vi fick VG på gruppuppgiften! Lite extra ära tar jag allt åt mig eftersom vi baserade hela uppgiften på min lektionsplanering (skapande av dikthäften, svenska klass 6-7). Återigen har jag lurat till mig ett vg, för det är så det känns. När Å ringde och berättade kunde jag bara säga "vad kul men varför det?". Hon hade såklart inte heller någon aning. Men det är väl bara att tacka och ta emot. Jag är alltså body & brains men drömmer inte sanndrömmar vilket i och för sig kan vara skönt att slippa. Puss hej!
Vid sjusnåret hoppade en kelig katt upp till mig i sängen och kröp ner under täcket, tryckte sig mot magen. Allt är förlåtet! Jama hur mycket du vill nätterna igenom bara du ligger kvar ett tag till. När klockan ringde halv nio ville jag såklart inte lämna värmen (inte hon heller) så vi snoozade 2o minuter. Inatt drömde jag det igen förresten, andra natten i rad som R är död. Ja jag ska skicka sms och fråga hur det här för nu är det lite läskigt. Läste ut fjärde ungdomsboken igårkväll och har bara en kvar men först blir det träning som planerat och plugga lite med. Ja just det S: p-staven åker ut för att den har suttit där i tre år och 17 dagar, alltså har den ingenting att erbjuda längre. Däremot vll jag inte sätta i någon ny och kör nog på minipiller för så småningom hoppas jag väl på en familj och det är inte säkert att det är snart, kanske inte om ett eller två år men förhoppningsvis behöver jag väl inte vänta i tre. Har dessutom hört att hormonerna från en p-stav kan ha inverkan på kroppen i upp till ett år efter uttagning, men stämmer verkligen det? För när jag läste på Implanons hemsida verkade det inte så. Well, känns onödigt att sätta in en till om det ändå inte är säkert hur länge den får sitta. Och så om man bestämmer sig hux flux för att man vill försöka är det bara att sluta ta pillrena, man behöver inte åka till barnmorskan och lokalbedöva och snitta och dra och undersöka (det är ju så att det finns roligare saker i livet än att ligga i en gynstol). Jag blir lite höjdrädd, det är inte så långt kvar nu till framtiden. Om bara lite drygt ett år är jag klar med utbildningen om allt går som det ska. Jag som på något sätt innerst inne trodde jag skulle bli kvar för alltid. Någon som ska med och träna 11.30? Puss hej!
Indeed. Kattsången började runt halv tolv och katterna löste av varandra regelbundet till halv niotiden i morse då de somnade utmattade på varsitt håll. Inte undra på. Det är rent ut sagt outhärdligt förjävligt och extremt störande men lite beundransvärt också hur man trots operationer hyllar sin instinkt på mattes och husses bekostnad. Igår var vi en svängom på stan överens(!) om att hemmet bör uppdateras. Vi spanade gardiner och kuddar, dukar och filtar. M var inte helt ointresserad. Sen gick vi till biblioteket och jag lånade fem ungdomsböcker för det framtida yrkets skull typ och har redan påbörjat läsningen av den fjärde, ungdomsböcker läser man på ett kick. Väl hemma gällde inköpslista och kladdkaka, åkte och handlade och återvände med en hungrig bror. Vi åt mat och tittade på Beck av någon anledning. Idag har sista intervjun genomförts (!) min mensvärk är long gone och just det, på torsdag åker p-staven ut. Imorgon ska jag ner på F&S och fylla på träningskortet (3 månader eftersom jag bor borta över sommaren) och jag hoppas jag ryms i stora salen på medelpasset. Transkribering av dagens intervju och med en bukett tulpaner till Stäudd där vi ska bjudas på middag. Det blir nog bra tror jag. Jag har allvarliga planer på att träffa N i veckan också kanske onsdag? Jag hoppas det. Puss hej!
A: När jag var fjorton hände allt och ingenting och jag visste inte särskilt mycket om livet men trodde mig veta allt. Fjorton är mycket uppochner och konstigheter och far far away i många bemärkelser men inte alla uppenbarligen. Nu har vi känt varandra i nio år. Vi har inte ringt varandra varje vecka och frågat hur vi mår och kanske inte alltid varit glada i varandra heller men alltid alltid varit speciella. Ska jag sammanfatta min tanke? Du är internetkontakter med rosa tyllkjolar, min kontakt med aktivismen sen den gången polisen stoppade dig på gatan under eudemonstrationerna, du är svartvita fotografier och små små väskor som vi lyckades klämma ner det mesta i och trasiga strumpbyxor. Du är musik på hög volym och våga vara den man vill och tillräckligt annorlunda (i dubbel bemärkelse) något som jag aldrig tycktes bli. Du är plastringar med rosa eller lila låtsasstenar och hang out på diverse konstiga platser - lekstugorna, cykelvägarna, lekparkerna. Du är tävlingar om saker vi inte borde tävla om och stora stora tröjor och stora skor. Du är nattliga telefonsamtal och cykelturer, skådespel och verklighet på en och samma gång, den som vet och den som kan och den som vågar. Du är djupa tankar och hemklippt frisyr nya vårskor och svarta shorts över strumpbyxor. Du är I'm so excited bil och körkort, flingsalt återupplivningsdryck och promenader på väg hem från krogen, vakna lagom sent och allt på en och samma gång. Jag är så glad att jag fått vara en del av ditt liv så länge (det går så fort!). Snart står jag utanför din dörr med bullar och bag in box. OFC!
Du känner ju mig och vet att jag älskar att fördriva tiden med menlös skittv. Därav händer det med jämna mellanrum att jag tittar på både Andra Avenyn, Top Model och Den Rätte För Rosing (obs! Det här är inget jag är stolt över!). Sistnämnda programmet är ett skämt! Allvarligt talat! Jag tycker att ni som inte tittat på det borde gå in på kanal5s webbtv och se de tre första avsnitten för ren allmänbildning gällande skittv och skandalblondiner (det är helt gratis, annars hade jag såklart aldrig satt min fot där). Programmet överlag går bara inte att ta på allvar för fem procent ens och så finns det vissa specifika, enskilda saker som gör det ännu mer skrattretande/tragiskt. För det första hoppar det av folk varenda vecka. Killar som blivit uttagna väljer att inte dyka upp till inspelningarna och vad säger det om huvudpersonens dragningskraft? I första avsnittet var de nio tror jag och nu (efter tredje) är de fyra, en har blivit utröstad varje gång. För det andra är det helt bisarrt hur hon tar sig själv på allvar denna kvinna! Alltså jag har inte sålt min själ till Big Brother och min kropp till plastikoperationer så jag vet inte om självdistansen ingår i kontrakten, men det verkar så. I gårdagens avsnitt säger L med allvar i rösten att hon "inte har mycket till övers för materiella ting" (detta är inget exakt citat). För mig är denna kvinna synonym med materiell, för säg mig: är inte plastikoperationer materiellt? Och alla dessa kläder och väskor och skor och nya frisyrer (löshår ofc). I'm telling you: du är mycket för materiella ting. Det är OK, men låtsas inte som något annat. Denna kvinna är i-landsproblem personifierat. I andra avsnittet träder hennes livscoach fram och L berättar hur hon inte vill hamna i gamla vanor igen gällande männen, något då livscoachen ska förhindra. Jag vill inte ens veta vad en livscoach tar betalt! Dessutom tycker jag skandalblondinen är väldigt motsägelsefull. En av karlarna i programmet skiter i allt. Han är ute och dricker sent om nätterna och vaknar inte i tid för att delta i utmaningarna. På frågan vad han tycker om L svarar han att hon väl "duger för en helg". L blir såklart väldigt upprörd varje gång hon hör om denne karls upptåg och jag tycker definitivt han stämmer in på beskrivningarna L ger sin livscoach av de män hon vill undvika men ändå får han följa med vecka efter vecka. Till denna man sållar sig en skara med nittonårige H - den enda som ännu fått hångla med L och som L sagt att hennes femtonåriga dotter definitivt kommer bli kär i, Chip&Dalegubben - mannen som i gårdagens avsnitt avslöjade att han tyckte L var blåst och att han fick ut mer av att prata med en brödbit än att prata med henne och skåningen - som uppenbarligen har svårt att handskas både med alkohol och homosexuella. Den enda jag tyckte verkade hyfsat vettig (obs! Detta är en definitionsfråga. Mannen ifråga var en bästa av de värsta) skickades i gårdagens avsnitt hem. You tell me why. Oh lord. Eftersom Den Rätte För Rosing är ett skitprogam och hela det här inlägget handlar om det är det här ett skitinlägg, det fattar till och med jag. Någon jävla självdistans har man väl. Puss hej.
Jag kan äta igen och sova och tänka! Febern flammar under huden men det gör mig ingenting och imorgon kanske jag till och med orkar ringa ett samtal och boka en tid som jag dröjt alltför länge med. Största besvikelsen är ändå snön, mina två par vårskor står besviket uppradade på skohyllan. Men det går fort. Innan man vet ordet av är de sönderslitna och utkastade och det är dags att börja fundera över vad man vill ha i julklapp. Ibland går det så fort att jag får en hisnande känsla i magen, som när man åker karusell. Fast besluten är jag dock att så snart som möjligt ta bil/tåg tll A. Det var alldeles för länge sen och nu är jag ju nästan frisk. Puss hej.
Man skulle ju kunna tro att jag skulle bli bättre men strax innan o5oo igår morse vaknade jag med magsmärtor utan dess like. Gick upp drack proviva (hjälpte inte) åt yoghurt (hjälpte inte) gick och la mig igen men kunde inte somna om. Vid o6oo stod jag inte ut längre och väckte M, vid o7oo började jag kräkas. Magen gjorde så ont att jag inte kunda röra mig knappt andas inte tänka klart. o8oo ringde vi sjukvårdsupplysningen och vid det laget var jag säker på att det var magsår men förmodligen bara vinterkräksjukan vilken blir rätt mycket värre när man har magkatarr och hon gav tips på receptfria mediciner, vätskeersättning etc. Jag kräktes galla säkert tio gånger. Apoteket öppnade inte förrän 11oo och när jag till slut fått medicin vid halv tolv kräktes jag bara två gånger till och sen slocknade jag. Feber upp mot 37,6 vilket är högt för mig som brukar ligga under 36 och inte kunde jag delta i födelsdagsfirandet av artonårig lillebror. Senare på kvällen fick jag i mig en halv mugg välling och kunde titta lite på tv. Idag är jag svag men har bara lite ont och vi måste skjuta upp åtminstone en av våra intervjuer. Jag som inte varit sjuk på över tre år har visst drabbats av allt möjligt nu. Armen är fortfarande fucked up och jag har fortfarande feber och huvudvärk.
Febern stiger och armen är same old same old - fortfarande bedövade punkter. Kan inte dansa idag fast jag vill och kan egentligen inte göra så mycket annat heller (även om jag övervägde att städa). Jag fryser och är trött men glad för jag har vissa fredagskänslor och idag ska vi köpa godis. Idag tog jag och Å bilen till partnerskolan och genomförde första intervjun. Nu är vi igång! Sen körde jag hela vägen hem, till högskolan, hälla och sedan Ås skola och hem igen. Väl hemma låg ett ledset brev på hallmattan som jag svarade på. I äkta mellanstadieanda pysslade jag ett armband också och skickade med med vissa förhoppningar om att läka sår vilka är omöjliga att läka. Så hittade jag lite bilder på en kanske fyraåring som fyller arton på söndag. Jag tycker det är knäppt för det första och känner mig himla gammal för det andra. Eller kanske inte känner men borde känna mig? Jag vet inte, yrslar lite. Puss hej.
När jag vaknade i måndags morse hade jag himla ont i vänsterarmen och tänkte att jag sovit konstigt och att det väl går över men igårkväll hade stickningar och strålningar fortfarande inte gett sig, armen värkte även i stilla tillstånd och punkter på underarm/handled var tydligt känslonedsatta och armen kändes inte som min längre utan dåligt ditsatt på något sätt och vi ringde sjukvårdsupplysningen och då sa de att för att utesluta blodpropp är det bäst du åker in (jag hatar sjukhus och allt vad det innebär) , vi åkte in och när jag träffat sköterskan vid elva var i allafall blodpropp uteslutet och jag himla lättad och hon sa jag kunde åka hem igen och kontakta vårdcentralen nästa dag (idag) och imorse när jag vaknade var det varken bättre eller sämre med armen men jag hade feber och var allmänt hängig, jag ringde runt men på hemdal sa de att det nog är en nerv som är i kläm och att om det inte gett sig om ett par dagar ska jag återkomma fast de tyckte det var konstigt att det suttit i så länge, flera dagar. Armen känns inte bättre och har fortfarande tappad känsel inom vissa områden och värker och pirrar och sticks men det är inte blodpropp och så länge jag kan hålla mig borta från sjukhus är jag glad. Jobbade på c-uppsatsen, diskade och snorade har dessutom frusit som en hund hela dagen. Men det är överkomligt. Puss hej.
Det handlar inte om en snygging i trappuppgången eller om min syn på mig själv eller senaste top modelvinnaren. Det handlar om damen inunder. Hon är fantastisk. När jag ringer på hennes dörr frågar hon från andra sidan vem det är (för hon är lite rädd för hemskheter och det kan jag förstå) och alltid när jag svarar att det är jag ger hon upp ett litet rop av förtjusning. Jag tror inte det finns någon som på samma sätt blir glad när jag står utanför dörren med bullar och kakor. Hon sätte alltid på kaffe som jag får dricka ur muggen med katter på (det är hon noga med) och jag får titta på bilder av måns 1 och 2 och höra historier om dem, om männen hennes liv och om läraryrket. I timmar kan vi sitta med en hel evighet (60 år) som skiljer oss men ändå känns inte avståndet alls. Hon säger att hon brukar skrta för sina väninnor om att hon har en så ung kamrat. Idag lånade hon ut en bok till mig och jag har bestämt mig för att köpa en till henne som jag vet att hon kommer älska. Ibland är livet bra fint.
Puss hej!
