your new bff (you'll never be alone again)

Det handlar inte om en snygging i trappuppgången eller om min syn på mig själv eller senaste top modelvinnaren. Det handlar om damen inunder. Hon är fantastisk. När jag ringer på hennes dörr frågar hon från andra sidan vem det är (för hon är lite rädd för hemskheter och det kan jag förstå) och alltid när jag svarar att det är jag ger hon upp ett litet rop av förtjusning. Jag tror inte det finns någon som på samma sätt blir glad när jag står utanför dörren med bullar och kakor. Hon sätte alltid på kaffe som jag får dricka ur muggen med katter på (det är hon noga med) och jag får titta på bilder av måns 1 och 2 och höra historier om dem, om männen  hennes liv och om läraryrket. I timmar kan vi sitta med en hel evighet (60 år) som skiljer oss men ändå känns inte avståndet alls. Hon säger att hon brukar skrta för sina väninnor om att hon har en så ung kamrat. Idag lånade hon ut en bok till mig och jag har bestämt mig för att köpa en till henne som jag vet att hon kommer älska. Ibland är livet bra fint.