DON'T YOU WORRY
Jag tror det är ungefär fyra dagar sedan jag hörde av mig sist. Dels har jag jobbat med PMet rätt mycket (det visade sig vara en mycket mer omfattande uppgift än jag trott) och jag har haft ont i magen en del och läst Coetzee för litteraturkursen också. Ursäkter ursäkter. Jag har haft en bra helg med, och ibland när det är bra vill man snarare vara i stunden än sitta här och fjanta med uppdateringar för döva öron. Igår var det litteratur i Eskilstuna och M-L jag är så glad att jag har dig för annars skulle jag inte överleva med Disco och Författaren och Trasdockan och ... well you know the rest. När du finns har jag i alla fall någon att skratta åt eländet med. Idag har jag städat och styrt lite med julkort och diskat och vikt tvätt och tränat. Snart är det telefontid med S som gäller. Puss hej!
Jag oroar mig kompis. Jag har ju förstått fast jag är en bit bort att det kanske inte varit som det borde vara på sistone. Men du vet hur vi är, när vi är nära fysiskt är vi nära psykiskt och däremellan har vi varandra såklart men inte på samma sätt, inte på "jag drar iväg ett sms om dagen och hör om vi ska ses för en te"-sättet. Sad but true. Vi har känt varandra i över femton år och jag tycker det är synd att du inte vågar öppna munnen och berätta. Men det är väl en macho man thing. Trots att du är en mjukis innerst inne. Det löser sig ska du se. Brustna hjärtan tar tid att laga men jag kan det där. Kanske ringer jag ikväll om det känns rätt. Ta hand om dig.
Kommentarer
Trackback
