SNOW
Jag kan äta igen och sova och tänka! Febern flammar under huden men det gör mig ingenting och imorgon kanske jag till och med orkar ringa ett samtal och boka en tid som jag dröjt alltför länge med. Största besvikelsen är ändå snön, mina två par vårskor står besviket uppradade på skohyllan. Men det går fort. Innan man vet ordet av är de sönderslitna och utkastade och det är dags att börja fundera över vad man vill ha i julklapp. Ibland går det så fort att jag får en hisnande känsla i magen, som när man åker karusell. Fast besluten är jag dock att så snart som möjligt ta bil/tåg tll A. Det var alldeles för länge sen och nu är jag ju nästan frisk. Puss hej.
Kommentarer
Trackback
