your new bff (you'll never be alone again)

Med tusen andra resenärer på ett stillastående tåg mittemellan platser och alla suckar och himlar med ögonen för att visa sitt missnöje över ett signalfel. Vad det spelar för roll vet jag inte är ju inte som att varken tågpersonalen eller personen som ansvarar för signalfelet hör dem men det är som att man måste visa för alla andra att man är sjukt irriterad (annars kanske de tror att man trivs med situationen och det gör man då inte). När vi sedan en halvtimme försenade rullar in (med reducerad hastighet ofc) på centralstationen börjar folk knuffas och puffas jag gör mig så stor jag kan, spjärnar emot hallå alla är faktiskt lika sena och trötta och värst är det för oss som fått stå hela vägen (mig själv inräknad). Trött i ben och fötter och rygg och utmattad av åksjuka och med extrem hunger släntrar jag så av, ner på fast mark och f r a m m e och önskar att jag aldrig mer behöver uppleva det. Vem försöker jag lura? Det är ju SJ vi pratar om ... Puss hej!