your new bff (you'll never be alone again)

Jag har tappat intresset för det här, tyvärr. Har alltid sett mig själv som en skrivande person men det här är kanske inte mitt forum? Eller kan det bero på att jag mest gått hemma de senaste dagarna? Kanske kommer uppdatera mer nu när skolan sätter igång? Well jag vill inte bli en sådandär blogg man (det vill säga ni) går in på varje dag men som uppdateras en gång varannan vecka om man har tur. Ni är inte många. Jag gör ett försök till, kanske kommer jag tillbaka imorgon kanske nästa vecka kanske never ever. I så fall är det likaså bra antar jag och då är det likaså bra att vara ärlig. Puss hej!

BY NIGHT: Du sover det har du gjort länge och katterna med. Jag ligger bredvid och tittar på en serie på datorn, hörlurar så du inte ska störas. Den är lite obehaglig. Klockan blir fem i ett jag är trött och börjar packa ihop datorn när jag märker att du tittar på mig. "Hur många personer har du sett?". Jag fattar ingenting jag frågar vad du menar. "Hur många är det i lägenheten?". Du pratar i sömnen hjärtat och det säger jag till dig, börjar bli lite rädd för du ser vaken ut. Har du hört något jag inte hört? "Hur många är det här?". Det är bara vi. Och katterna. Det försöker jag förklara. "Allt som allt?". Jag ber dig somna om och vara tyst för du skrämmer mig, samtidigt som jag inte kan låta bli att skratta åt det. Jag frågar om du förstår att du pratar i sömnen och det säger du att du gör. Ja, du sover. Ja, du har bara drömt. Jag lägger mig till rätta. "Har du tittat i alla rum?". Vågar mig inte ur sängen. Somnar så småningom, du med. Att bo med dig är spännande. Puss hej!

Hemma är sig likt och inget händer eller allt händer men jag håller mig undan i hörn, lappar och lagar vänder upp och ner ut och in. Jag är nästan alltid trött men sover gott om natten vaknar tryggt och har i alla fall orkat ta mig iväg och orkat fixa småsaker när det har behövts. Snart är jag arbetslös. Jag har saker att göra ändå även om jag ofta tror motsatsen, städa och diska och vika tvätten som legat i kassar sedan söndagens tvättid. Handla. Laga mat och fixa inför fredagen. Att gå hemma är föga inspirerande. Jag blir lat av att vara lat. Onda cirkeln är som sagt ond men ibland välbehövlig. Minns inte vad jag gjort och inte gjort. Passar på att vara seg och dum i huvudet för från och med torsdag nästa vecka måste jag bara top notch, ingen rast ingen ro. Det blir spännande. Puss hej!

Lusten har gått lite förlorad de senaste veckorna känner jag och fast jag bara är hemma idag (eller kanske just därför) vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Hade det jobbigt med magen i helgen igen, hela natten till söndagen mer eller mindre men ringde Hemdal idag och sköterskan där sa att så länge jag inte får feber eller blir gul i ögonvitorna kan jag bara ligga hemma och vänta och hoppas att det ska gå över. Sen lade hon på i örat på mig. Känner mig fortfarande öm och trött men mår ändå bra. Har haft en bra helg också (fram till lördag natt) har hunnit med att träffa L, A och J och sedan teater på lördagen med mamma och middag hos Ms äldsta syster med familj. Andra säsongen av Mad Men har vi fått hem med, tittar som tokiga. Nu ska jag plocka lite här hemma, sedan ta mig iväg till Friskis för ett pass. Puss hej!

Jag ska slockna alldeles snart för imorgon är det dags att återvända så smått till gamla vanor. Tentan inlämnad och bara fredagens redovisning to go. Orkar inte anstränga mig så värst. Katterna väntar på nattmys nu och jag har inget vidare intressant att dela med mig av. Uppdatering för samvetet antar jag. Puss hej!

Att gå hemma och dra fötterna efter sig är det bästa i hela världen men föga inspirerande. Ungefär åtta gånger de senaste dagarna har jag tagit fram alla böcker jag behöver för att producera något riktigt smart men fastnar på vägen och tröttnar eller hittar saker som är viktigare/roligare eller saker som känns viktigare/roligare eftersom de just inte har någonting med det jag borde göra att göra. Jag tog bort alla stjärnor och röda detaljer igår så lägenheten känns ok vilket innebär att det inte kan vara en av dagens ursäkter. Dessutom ska jag nog vara borta eller åtminstone upptagen största delen av dagen imorgon så ja, nu måste jag. Något jag försökt säga till mig själv under en hel veckas tid. Men det är lugnet innan stormen och det vet jag och kanske är det därför jag försöker få ut det mesta av det. Nu ska jag åtminstone öppna word och försöka göra en mindre ansträngning. Puss hej!

Jag försöker skjuta upp det på framtiden försöker vänta tio minuter en halvtimme en timme till och hoppas på att inspirationen infinner sig eller att apatin åtminstone lämnar mig. Det tar lång tid och jag fyller på med nya ursäkter, nya ska bara och måste först. Ingen disciplin den här gången heller men det brukar fungera utan. Mitt mål är att vara färdig imorgon för att kunna ge mig hän åt helgen. Att kunna lägga bakom mig. För minns jag inte fel följer någon ny uppgift nästa vecka. Och veckan efter det. Du märker kanske hur skolpeppen växer? Nä, just det. Tur att jag bara har en termin kvar. Och riktigt jävla obehagligt. Puss hej!

2009 var ett bra år ett år som många andra och jag vet att jag tidigare varit sådan som skrivit mycket om vad jag gjort under året och varför men om du är en (av få) som faktiskt läser min blogg vet du redan vad som hänt och om du är en (av få) som känner mig så vet du ju till och med utan att läsa min blogg vad som hänt och jag vet ju redan vad som hänt så vad är meningen? Jag blickar framåt! 2010 är mitt vuxenår. Eller mitt nästa vuxenår. När jag tänker närmare är väl varje år efter det man fyllt arton (eller flyttat hemifrån) ett vuxenår? 2010 är ännu ett i raden, 2010 är framtiden (gud vad larvigt skrivet, mår lite illa över mig själv, jag gillar inte såntdär). Ända sedan jag började plugga har jag haft siktet inställt på i år för det är i år jag blir färdig. Om ett halvår (förhoppningsvis) väntar jag på att få mitt examensbevis i hand och med lite tur har jag ett jobb att gå till och en lön som trillar in på kontot och en påbörjad avbetalning till CSN. Kanske hamnar jag någon helt annanstans någonstans där ingen annans beslut påverkar var jag hamnar utan det blir så baserat på mina (eller våra, Ms och mina) beslut. Förmodligen blir vi kvar. Det blir ju också bra. Kanske köper vi hus. Eller hyr. Förmodligen blir vi kvar. Och ja, det blir bra. Så i år börjar också lite vuxenansvar mer på allvar. Jag måste börja spara lite pengar så jag har något att ta av om jag blir utan jobb ett tag. Och jag måste börja söka jobb. Och jag måste klara av c-uppsatsen. Annars blir jag ju inte klar. Och jag ska dra ner på fula ord för en lärare kan inte stå framför klassen och använda könsord (om det inte är sexualundervisning det handlar om). Herregud. Jag blir alldeles yr av spänning. Nu ska jag beställa hem pizza och leva i nuet. Puss hej!

Idag tar 09 slut och därmed 00-talet och det känns bra jag tycker det, lite distans till det som varit (inte för att det varit fy skam men det är dags att gå vidare tror jag) och framför allt lite närhet till det nya som ju lär komma inom de närmaste tio åren? Det är nog dags för framtiden. Vi är i mammas och pappas hus, jag, M, A och P. Vi har bestämt att vi ska fira lagom med trerätters och jag tror det blir bra. Särskilt med tanke på att M gjorde illa ryggen igår ... Det är kallt här särskilt i källaren där jag och M sover men det är lite det som gör det mysigt också. Tror jag. Vi hörs nästa år igen. Puss hej!

Det är skönt framför öppna spisen mellan personerna man tycker om och granen luktar gran och jag har inte gjort något vettigt på hela dagen. Det är skönt att slippa gå utanför dörren, att ha världen på behörigt avstånd på andra sidan fönsterglaset. Då är den som vackrast. Det är skönt (för en gångs skull) att vänta och vänta och veta att du kommer alldeles snart och det är skönt att ha ett lagom sockersug, ett sådant man överlever även om man blir utan. Det är skönt att inte hoppa ur pyjamasen förrän halva dagen gått, skönt att höra mamma laga mat i köket. Skönt att vara ensam i ett rum utan att känna sig ensam. Det är skönt att vara hemma. Ibland.

Framåt tre vinglade jag hem längs med Köpingsvägen, snöigt var det och det gick trögt men jag var rätt glad och förvånad eftersom jag mötte tre personer som var på väg åt motsatt håll sådär mitt i natten. Inte i sällskap heller utan en och en med händerna i fickorna och blicken i snön. Jag kom hem och var mitt tystaste (inte så tyst kanske) och somnade gjorde jag och vaknade med så småningom och inte alltför sent. Duschade och satte på mig kläder, inte tights och skjorta bara utan jeans till och med, sådant jag bara har på mig om jag ska någonstans. Trots att jag är trött och har halsont har jag uträttat saker och ting, skickat in skrivuppgiften för litteraturkursen och skottat garageuppfart och parkeringsplats, två timmar tog det nog och det var tungt och svettigt men ändå skönt. Det är så tyst när det snöar. Varför är det så? Nu saknar jag min M. Puss hej!

God jul sötnosar.

Jag är trött (igen) men har fått en del uträttat (utom det jag egentligen borde göra, skolarbetet). Lät A spöa mig i backgammon för julfridens skull, lagade gräddkola att ta med till Ms familj på juldagen, städade badrummet, åt lagad lunch (alltså inte bara macka) och tog det obligatoriska julbadet. Nu sitter jag i mammas sticketröja och längtar till sjusnåret när M ska komma. Lite julstämning har jag allt och jag är säker på att den kommer höjas ytterligare när jag nu ska ta igen alla efterhalkde avsnitt av sunes jul och mysteriet på greveholm. Är fortfarande på nummer nitton tror jag. Tur att det är bra och värt att pressa. Hade förresten en hur bra kväll som helst igår med S och R. Kejsarens nya stil och Beetlejuice. Peppade för juldagen vilken ser ut att komma att spenderas hos S. Puss hej!

Jag skulle åkt hem vid elva när vi tittat klart på Mio min Mio (vhs ofc) men vi hade viktigare saker för oss (uppenbarligen). I ett eget rum är vi här och nu och samma som för nio år sedan. Jag är nostalgisk nu för tiden. I know. Det känns fint. Fint att hitta hem och hitta S precis som vanligt och sitta under samma filt i soffan och prata om det som hänt det som händer och det som kommer att hända. För vi är enkla tillsammans och många gånger precis vad jag behöver. Skjuts hem i kylan fick jag till råga på allt. Fina S. Puss hej!

Kanske har det gått åtta år sedan sist vi på allvar hängde såhär, i gäng, som jag vill ha det. Och ja, vi har blivit större och äldre och mognare (tror jag?) men jag vet precis vilka ni är och ni känner mig känns det som. För nu hänger vi i hus och lagar mat. Dricker kaffe. Snusar och röker (nikotin vi köpt själva, utan att ens behöva visa leg så gamla är vi). Åker bil. Där finns spår från gårdagen helt klart men samma lekar i ett uppdaterat format kanske? Det känns fint! Och jag är tacksam att jag kan vara borta så länge och sedan nästan passa in utan vidare. Ligga mittemellan i soffan (med glasögon för att kunna läsa texten på tvn, något jag ju inte hade då) och lyssna på när ni pratar om saker jag inte vet något om och jag trivs. Tittar på film som inte är skräck (det var väl det enda vi tittade på back in the days?) och har hällt upp godiset i skål. Snö utanför men sol i sinne. Vi kommer alltid bara att förändras lagom och det är det som gör kvällar som den här så bra.